Obligationslån

Obligationslån kan utges av de mer kreditvärdiga låntagarna. Vanligtvis är obligationslånen numera ej säkerställda, vilket innebär att endast de bästa företagen och kommunerna har möjlighet att utnyttja obligationsmarknaden.

I Sverige måste obligationsmarknaden, för andra låntagare än staten och bostadsinstituten, anses mindre bra. Eftersom det är en finansiering som sker på en marknad kan bara konstateras att låntagare, d v s företag och kommuner, har en annan uppfattning om sig själva som låntagare än vad investerarna (försäkringsbolag, pensionsstiftelser e t c) har. För att utgivande av obligationslån ska anses ekonomiskt fördelaktigt krävs i regel ett relativt stort lånebelopp.

Långfristig finansiering

Med långfristig finansiering avses i regel finansiering med en löptid överstigande ett år, även om det numera är vanligt att lån med en löptid om upp till cirka fem år benämns medelfristig finansiering. I regel används långfristig finansiering för att finansiera investeringar.

Beslutet om lånefinansiering har därför en annan utgångspunkt än den kortfristiga som var likviditetsstyrd. Beslutet om långfristig finansiering måste utgå från företagets finansiella strategi och vägas mot insatsen av eget kapital och investeringens avkastning.

Som tidigare påpekats har räntebindningen inget att göra med om det är kort eller långfristig finansiering. Dock är det vanligt att de långfristiga krediterna har en räntebindning som motsvarar lånets löptid.

De olika möjligheter till långfristig finansiering som står till buds varierar mellan branscher, lånets ändamål och storleken på företaget. Även lånets struktur har betydelse för vilka alternativ som kan väljas och som är mer eller mindre lämpliga. Exempel på möjliga finansieringar är

- Obligationslån

- Förmedlade reverser – Mellanhandsinstitut – Banklån

- Leasing